Mats Rolfson's Weblog

Denna artikel är ett resultat över att jag kände mej “snurrig” över alla det namn som florerar i plantlistor av arten Echinocereus triglochidiatus. Ena gången hette det E. coccineus v coccineus andra gången E. triglochidiatus v. melanacanthus osv. Efter lite läsning och sökning på Internet har jag fått en ganska klar bild över detta komplex och jag skulle vilja dela den kunskapen med andra.
Denna art(er) har ett stort utbrednings område ifrån Mexico (Durango) till Nevada,Utah och Colorado i norr, Californien i väster, Texas och New Mexico i öster. Det är klart att i ett sånt stort område som uppkommer det en mängd variationer som gör denna art (arter) till en komplex grupp.

Echinocereus triglochidiatus och Echinocereus coccineus (två extremer i detta komplex) blev namngivet samtidigt av Engelmann 1848. 1849 beskrev Engelmann en variant av triglochidiatus, nämligen melanacanthus. Eftersom Echinocereus triglochidiatus och Echinocereus coccineus beskrevs samtidigt finns ingen prioritet om man vill slå samman två arter. 1941 slog W.T. Marshall ihop Echinocereus triglochidiatus och Echinocereus coccineus. Han valde då E. triglochidiatus som kombinerat namn. Så här i efterhand kan man tycka att det var lite olyckligt av flera skäl:

1. coccineus är ett kortare och enklare namn.

2. coccineus är den centrala varianten som alla mer eller mindre är knuntna till.

3. Eftersom Engelmann 93 år tidigare beskrev en variant (melanacanthus) som är samma som coccineus så har den prioritet, så var. coccineus är inte godkänt som namn. mao

   Echinocereus triglochidiatus var. coccineus (Engelmann) Engelmann ex Marshall & Bock 1941:117 är synonym till Echinocereus triglochidiatus var. melanacanthus (Engelmann) Benson 1944:254

4. Det är olyckligt att ha ett namn som inte beskriver arten på rätt sätt: melanacanthus betyder “svarta taggar”. De flesta plantor av den variant är grå til rosa eller halmgula. Endast vid typlokalen for melanacanthus (Santa Fe, NM) så finns det exemplar med mörka taggar.

Benson hade 36 års fältstudie av denna art, så om någon skulle förstå detta komplex , så var det väl han. Dock verkar det som Benson förbisett några viktiga detaljer (kommer till det senare). Han hade inte heller tillgång till DNA analys. Detta gör att Benson's tolkning av Echinocereus triglochidiatus vs Echinocereus coccineus inte längre anses som det rådande. Men eftersom det är just detta som gjorde mej konfunderad så kommer här en beskrivning av Benson's vy ialla fall:

E. triglochidiatus v. melanacanthus är den som förenar alla varianter. Det är en art med smala stammar, rikt förgrenad med 8 eller mer åsar och utåtpekande taggar. Liknande men med större kroppar, men inte med lika många sidoskott är varianterna arizonicus, neomexicanus och gurneyi. E. triglochidiatus v. melanacanthus växer ifrån Mexico (Durango), där den har mycket gemensamma drag som den närstående E. polyacanthus. Norrut är utbredningsområdet Arizona, New Mexico, Nevada, Utah och Colorado. Den växer i alla biotoper som finns i detta område, förutom de alpina.

E. triglochidiatus v. triglochidiatus växer mer österut än v. melanacanthus, i New Mexico, nordöstra Arizona och södra Colorado. E. triglochidiatus v. triglochidiatus har endast 5-8 åsar and några få, vinklade taggar. Liknanade är också v. paucispinus ( vars utbredningsområde är Mexico) och v. gonacanthus. Biotopen är ofta på öppna platser i tallskog.

E. triglochidiatus v. mojavensis växer mera västerut (Nordöstra Baja Kalifornien, södra och östra Kalifornien, södra Nevada, sydvästra Utah och nordvästra Arizona) än de andra. På sätt och vis kombineras de två övrigas drag i denna variant. Högre antal åsar än v. triglochidiatus men med längre vinklade taggar, ofta skruvade.

Mycket har framkommit sedan Benson gjorde denna uppdelning. Framför allt har DNA tekniken förfinats och en hel del nytt har kommit i dager. Detta föranledde Dave Ferguson att revidera Benson's karta en hel del och idag anser Dave Ferguson med flera att det ser ut på följande sätt:

E. triglochidiatus har nu splittrats upp i följande arter :

E. coccineus (= triglochidiatus v. melanacanthus) med följande varianter:

• var. coccineus

• var. rosei

• var. arizonicus

• var. gurneyi

• var. roemeri

• var. paucispinus

• var. toroweapensis

• var.santaritensis.

Av E. triglochidiatus återstår nu bara:

• var. triglochidiatus ( var. gonacanthus har hamnat i var. triglochidiatus)

• var. mojavensis. Den tagglösa var. “inermis” är bara en form av var. mojavensis.

Echinocereus triglochidiatus var. neomexicanus betraktas som en naturlig hybrid mellan E.coccineus var rosei och E. chloranthus. (eller om man så vill: E. viridiflorus var. chloranthus)

Notera dock, om ni ser Echinocereus neomexicanus i nån plantlista så är det förmodligen en E. coccineus.

Hur skiljer sig coccineus och triglochidiatus åt? Jo, genom...

Echinocereus triglochidiatus: Mitt-taggar är 0-3 (ibland 3-4), ofta vinkelformade igenomskärning. Kant-taggarna är liknande. Kroppen är mjuk med svagt åtsittande sidokroppar. Åsarna är tydliga och ganska djupa. Blommor smalt klockformade med kronbladen stående eller något innåtgående. DNA: diploid (11 par av kromosomer).

Echinocereus coccineus: Mitt-taggar är 0-4, runda i genomskärning. Kant-taggarna är flera till antalet. Kroppen är inte mjuk och har hårt åtsittande sidokroppar. Åsarna är ganska grunda. Blommor bredare klockformade med kronbladen utåtspridande. DNA: tetraploid ( 22 par av kromosomer) .

Att kromosoner skiljer sig åt behöver inte betyda att det är olika arter. Det finns andra tecken på att de är olika arter. Tex. De växer tillsammans utan att dom blandar sig med varandra (skapar hybrider). Intressant är att E. coccineus gärna hybridiseras med andra arter som den växer tillsammans med, tex E.viridiflorus E.dasyacanthus, E.engelmannii E.fendleri, and E.stramineus, men allstå inte E. triglochidiatus.

Dessutom är E. triglochidiatus tvåkönad (pistill och fertilt frömjöl (pollen) finns på en och samma blomma och planta), medan E. coccineus är enkönad.

Det finns områden där dom är slående lika varandra. Tex i nordvästra Arizona och sydvästra Utah (Zion Nat. område, Grand Canyon ned till Kingman) växer E. triglochidiatus v. mojavensis tillsammans med E. coccineus. Här är det svårt att skilja dem åt. Vanligen växer dom dock i olika biotoper.

Här följer en berskrivning på övriga varianter:

E. triglochidiatus var. mojavensis är den västliga varianten. Växer i delar av New Mexico, Arizona, Utah och Kalifornien. Taggarna är lite skruvade annars är den lik var. triglochidiatus.

E. coccineus var. arizonicus. Skillnaden mellan var. rosei och var. arizonicus är liten. Den blir lite högre (22.5 till 40 cm ) Diametern är från 7 to 10 cm. Den är diploid till skillnad ifrån övriga varianter vilka är tetraploid.

En del anser därför att den är en egen art. Utbredningsområdet är södra Arizona ner till nordvästra Chihuahua. De tycks föredra varma områden, såsom i” Interior Chaparral” och “Madrean Evergreen Woodland” Den gillar öppna bergskanter i denna biotop.

1979 blev den listad som en hotad art i Arizona eftersom man ansåg att den enbart fanns runt om typlokalen (Globe och Superior, Az) . Numera vet man att runt om i södra Arizona och Mexico

E. coccineus var. rosei Denna coccineus variant är den som finns från syd-centrala och sydvästra New Mexico nertill sydöstra Arizona och angränsande Mexico. Den har lite mer och utåtpekande taggar än huvudarten. Ungefär samma taggar som var. arizonicus men de ser längre ut, eftersom kroppen är mindre än var. arizonicus. Den växer i grupp med pelarlika kroppar, ibland bildar den runda mattor med kortare kroppar.

E. coccineus var. paucispinus Denna variant växer i centrala Texas och är en stor (relativt), mjuk och “kötttig” planta med få åsar och tunna taggar. Mesta av taggarna har en mörk strimma i mitten. Kroppen är oftast konisk.

E. coccineus var. roemeri Denna variant liknar huvudarten men har mer åsar men växer i norra Mexico.

E. coccineus var. gurneyi Denna variant har en aning koniska kroppar, fler åsar med tjockare taggar (utan mittrand). Den växer i New Mexico och nertill angränsande Chihuahua och in i västra Texas.

E. coccineus var. toroweapensis Denna är nästan identisk med var. coccineus, men blommorna är något smalare med en längre “tub” och oftast finns det lite ull i areolerna där blomman skjuter ut. Den växer i Grand Canyon, Arizona och i bergen som vätter mot östra mojave. Dessutom existerar den på låglänta områden i Zion National park, Utah. Skillnaden mellan coccineus är som sagt svag, knppast värt att notera.

E. coccineus var. santaritensis är den mest finaste varianten, oftast liten växande i stora kuddar. Den växer högt uppe i bergen i nordvästra Sonora öknen och en bit österut i södra Arizona och in i Sonora, Mexico. Blommorna liknar var. toroweapensis, men är mindre och mera ulliga. Ibland förväxlas den med E. polyacantha, av nån anledning, för liknar inte den.

Echinocereus x lloydii är en hybrid mellan E. coccineus och E. dasyacanthus. Blommor är ofta stora med färger som orange till rosaröd. E. x lloydii är fertile, och i vissa områden reproducerar den sig med E. coccineus och E. dasyacanthus.

Echinocereus x roetteri är en hybrid från E. coccineus, E. dasyacanthus, E. fendleri, E. viridiflorus och E. stramineus. Den varierar i kroppstorlek, form, taggar och blomformen. Färgkombinationerna är slående.

Hybrider mellan E. triglochidiatus och E. fendleri hittas ibland och dessa har spektakulära stora röda eller magenta blommor, lite emot E. fendleri hållet.

Andra arter som är nära besläktade med coccineus är

E. pacificus går nästan inte att skilja ifån E. coccineus, men har ofta ull där blomknopparna kommer upp ur kroppen.

E. polyacanthus borde också inkluderas. Denna växer i Chihuahua, Durango och östra . Sonora, och liknar mycket var. neomexicanus och speciellt to var. coccineus. Den finns inte i USA.Blommorna har mera hår där blomman kommer ut ur kroppen. Blommorna ser annorlunda ut också.